Doftfri

Tack vare internet har hon lärt känna människor i samma situation

Tänk er att inte kunna lukta på blommorna, inte vara ute när grannarna eldar sina löv, inte kunna åka och handla, inte spontant kunna träffa släkt och vänner. Sådan ser verkligheten ut för Ingvor som lider av doft- och kemikalieöverkänslighet eller SHR (sensorisk hyperreaktivitet) som är det rätta namnet på sjukdomen.

Det började för drygt 20 år sedan när Ingvor gick på komvux på Gullhögskolan i Vårgårda. När hon kom till skolan på måndagarna hade ventilationen varit avstängd och alla dofter som fanns i lokalerna gjorde att Ingvor reagerade mycket starkt. Hon fick tungt att andas, tryck över bröstet, irritation i halsen och en mycket stark huvudvärk som kunde var i flera dagar.
– Jag blev liggande i stort sett varje dag.
1987 höll Ingvor kurser i engelska och tyska på Studiefrämjandet i Vårgårda. Verksamheten låg vägg i vägg med företag som tryckte tröjor och lagade bilar bland annat. Dofterna från intilliggande lokaler gjorde att Ingvors slemhinnor torkade och irritationen i hals och luftvägar blev mycket kännbar.
– Dessutom reagerade jag starkt när folk kom med parfym på sig.
Ingvor blev sjukskriven och kunde till slut inte arbeta alls.

Ett sista desperat försök att sitta i en friggebod och ägna sig åt telefonförsäljning gick om intet och familjen Andersson bestämde sig för att flytta från tätorten.
Efter ett antal läkarbesök fick Ingvor en remiss av en läkare i Alingsås till professor Olle Löwhagen som specialiserat sig på sjukdomen som Ingvor lider av.
– Han konstaterade att jag led av sensorisk hyperreaktivitet och det kändes väldigt skönt att få ett namn på sjukdomen.

Hur klarar du vardagen?
– När vi bor här ute klarar jag mig ganska bra, men det gäller att vara väldigt noggrann i allt man gör. När min man kommer hem från jobbet till exempel, får han ta av sig sina kläder i garaget, gå in och duscha och byta om innan han kommer in till mig.
Ingvors barn har egna tvättmaskiner där de tvättar med oparfymerat tvättmedel. När barn och barnbarn kommer på besök måste de komma direkt hemifrån utan att ha varit någon annanstans på vägen.
Att göra besök inom vården är problematiskt. Efter en operation på Borås lasarett var Ingvor tvungen att åka hem tidigare än beräknat eftersom hon inte tålde lukterna som var där.
– Men jag har inte varit på lasarettet i Borås sedan 1 september som enligt en ny policy nu skall vara helt doftfritt.
Ingvor har lyckats få ett munskydd med ett kolfilter i, ett skydd hon kan använda när hon är tvungen att uppsöka en vårdcentral eller liknande institution.
Ingvor beskriver sitt liv som ensamt och tufft, men hon har funnit en ny värld tack vare internet.
– Jag har lärt känna människor med liknande problem och vi träffas på nätet och utbyter erfarenheter. Från början var vi nio stycken och nu är vi uppe i 17. Vi har pratat om att starta ett nätverk och det är på gång nu.
– Kanske kan informationen på hemsidan (http://hem.passagen.se/shr-hyperreaktivitet) och andras erfarenheter hjälpa till att sprida kunskap om sjukdomen.

Intervjun med Ingvor gjordes per telefon, sedan åkte fotografen och jag ut till Ingvor för att ta en bild. Jag ringde strax innan vi kom fram till huset. Ingvor väntade en stund innan hon kom ut, bilavgaserna skulle lägga sig först och därfter kunde fotografen ta en bild. För att Ingvor skulle få läsa artikeln la jag den i ett kuvert och lämnade den på taket på familjens bil där hon kunde hämta den efter vi åkt.

Denna artikel publicerades ursprungligen i Alingsås Tidning 2006 11 01.

Skrivet av och återgivet med tillstånd av
CURT MAGNUSSON
Alingsås Tidning
0322 – 67 00 57
curt.magnusson@alingtid.se