Många människor lider av starka dofter. Lider så att de tvingas sjukskriva sig eller till och med får förtidspension och färdtjänst. Ändå riskerar dessa personer att stämplas som inbillningssjuka.
Så börjar artikeln Överkänslig mot dofter – varken astmatiker eller frisk av Malin Wahlstedt. Malin är frilansjournalist med biologiexamen och har skrivit några artiklar om astma, allergi och doftöverkänslighet.
Artikeln beskriver prästen Veikko Wrights vedermödor med dofter i kyrkan.
Vid de vanliga gudstjänsterna ser han till att altarblommorna är av siden. Altarljusen får tändas med tändare och inte med tändstickor – Veikko tål inte svavlets starka doft. Men vid till exempel begravningar är det svårt att undvika en massa starkt doftande blommor i kyrkan.
– Det går helt enkelt inte, säger Veikko. Påskliljor eller så klarar jag inte av. Men azalea är inte så farligt, faktiskt.
Vidare kan man läsa om docent Eva Millqvists forskning på området, och om hur mönstret med felmedicinering med astmamediciner upprepas.
– Många av de patienter som kommer till mig är satta på oerhört tung medicinering, berättar Eva Millqvist. Ganska snabbt brukar jag plocka bort en medicin i taget. Men någon medicin vill patienten ofta ha kvar. Även om det inte fungerar bra så är det iallafall något, och det känns som en trygghet.
Läs hela artikeln här.
Kommentera