Maken och jag låg och vilade en stund då vi kände oss så trötta på allt mörker och allt regnande som varit i månader nu. Det där med att det snart var jul kändes inte så angeläget.
Då hörde vi att det knackade på dörren ikväll och en förundran i våra ögon, för vem kunde detta vara måntro? Maken skyndade ner för trapporna för att öppna. Och vilka stod där?
In stegade tre små rödklädda tomtenissar med luvor på huvudet, stjärnljus i händerna och glitter runt midjan och en aning till sång kunde höras.
Tipp, tapp, tipp, tapp, tippe, tippe, tipp, tapp, tipp, tipp, tapp!
Det var våra barnbarn Ludvig 4,5 år, Felix snart 3 år och lilleman Wictor 10 månader, som ville lussa för mormor och morfar. Jo, de hade sin mamma i släptåg med lussebullar och julmust och vilken glädjens fröjd strålade mot oss!
Det är stunder som denna som alltid kan få en aldrig så trött mormor och morfar att glömma trötthet och känna den allra ljuvligaste av glädje inombords. Ett minne som sitter kvar för evigt.
Kommentera