Erfarenheter från Pär

Jag fick ett mejl från Pär, min mejlvän sedan flera år tillbaka, där han beskriver hur illa han mår efter sjukhusbesök. Skriv ner dina erfarenheter så att andra också får ta del av dem, svarade jag, och därför finns detta här nu på Doftfri.se.

“Det är svårare än vad man tror att vara sjuk och uppsöka sjukvården. För mig ställer det till det med både rök och parfymer.

Jag är 22 år gammal och skulle vilja berätta om min dag i sjukvården strax före jul. Det började med att jag möttes utanför sjukhuset av byggnadsarbetare som tog en paus och rökte. När jag väl kommer in så är kön till receptionen lång, det luktar så min pappa får anmäla att jag kommit och det tar lång tid. Det gick inte att sitta i väntrummet, det luktade alldeles för mycket så jag fick säga till om att jag kunde sätta mig någonstans där det inte var så mycket folk Jag fick en stol utanför doktorns rum. Snart kommer en väldoftande kvinna och knackar på dörren. Hon har besök hos doktorn och jag väntar utanför. Hela korridoren luktar.

När hon kommer ut så är det min tur, i besöksrummet luktar det väldigt mycket efter kvinnan före. Lungorna låter inte bra säger läkaren och jag får inhalera med nebulisator. När jag ska ta mig ut från sjukhuset möter jag många andra patienter som luktar både rök och dofter. Jag skickas till röntgen där är kön som tur är inte lång till receptionen men i väntrummet kommer snart en ung kvinna som luktar häftigt. Letar mig till en stol utanför. Snart är det min tur, sköterskan på röntgen som visar hur bilderna ska tas luktar väldigt och det tar lång tid med förberedelserna.

Jag får medicinera och mår sämre och sämre.

När jag är klar ska jag ta mig ut från sjukhuset, men det blir svårt när två personer står alldeles utanför och röker. Det finns ingen annan väg ut och jag funderar på om det är bättre att vänta, men då kommer de snart in. Eller om jag ska försöka hinna mig ut. Dörrarna åker upp då och då, röken dras in och jag bestämmer mig för att försöka skynda mig ut. Men röken angriper mina lungor.

Jag åker tillbaks till mottagningen och jag mår sämre och sämre, får recept men kan inte hämta ut medicinen så jag får skicka min pappa dit. Det luktar och apoteket blir snabbt fullt av både parfym och rök eftersom det ligger så nära ingången. Samma kväll har jag det väldigt jobbigt med astman, får medicinera mycket och natten blir jobbig. Jag sökte för att jag haft det jobbigt med astman en längre tid och ville ha hjälp. Det var svårare än vad jag trodde.

Detta är tyvärr ingen engångsföreteelse. Det har luktat flera gånger i ambulansen när jag fått astmaanfall Vid flera tillfällen har jag möts av personal som doftat häftigt när de kommit in hem till mig och i ambulansbilen. Jag har inte kunnat förmedla mig och doften har spridit sig i bilen och inte gjort mig bättre. Hissar är väldigt besvärliga och där trapporna ofta är många I hissarna har jag möts av både sjukhuspersonal och patienter som doftat kraftigt, har fått sagt ifrån flera hissar när jag möts av människor som luktat kraftigt. Eller så jag har kommit från ett läkarbesök, tagit en hiss och blivit försämrad på vägen ned för att någon bredvid mig luktat så mycket. Sedan har jag fått tagit smällen sedan och varit dålig.

Har legat inne flera gånger och fått sagt till personal, sköterskor och läkare som kommit in till mig och fått sagt till att de luktar. Flera vistelser har varit väldigt jobbiga på det sättet. Fått eget rum men ibland har jag fått bytt. Personal som precis kommer in efter att de har rökt. En del beklagar och håller sig på avstånd när man säger att man använt en hudkräm eller någon parfym. Apoteken är ofta också välbesökta, många luktar både parfym och rök så det är inte många gånger jag kunnat hämta ut medicin själv utan blir beroende av andra för att hämta ut min medicin.

Bara någon vecka innan var jag kraftigt försämrad i astman och skulle besöka sjukhuset. Vi skulle köra fram mig till entrén så att jag skulle slippa anstränga mig så mycket. Men vid entré står det tre kvinnor och röker, det tar lång tid innan de är klara och jag blir tyngre och tyngre. Men jag kan inte gå in. Det finns bara en ingång. När de väl slutat rökt och gått in, går jag in. Det första jag möts av är den starka parfymdoften och röken har inte försvunnit. Kan inte anmäla mig i kassan, kön är lång och får säga till några sköterskor. Att ta mig till sjukhuset över huvud taget är svårt, när jag inte kan åka buss, taxi, sjukresebuss och tåg dit.

Jag har besökt både stora och små sjukhus och de tillfällen då jag klarat mig från rök och parfymer är väldigt lätträknade tyvärr. En fråga man kan ställa sig är hur man som allergisk och astma ska få en bra vård utan att jag utsätter mig för risker och försämrar min astma när jag söker sjukvården?”

Pär, den 18 jan 2007