Ännu en vän, som jag har kontakt med via vårt nätverk, har varit inlagd på sjukhus och här är hennes berättelse därifrån.
-Jag har nu provat att vara inlagd, akut, på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. På den positiva sidan fanns möjligheten att få ligga i ett behandlingsrum lite vid sidan av, men jag delade toa och dusch med någon som använde Dubbeldusch så oftast fick jag leta efter en annan användbar toalett.
Rent allmänt används det mycket parfym på sjukhus. Till och med den flytande handtvålen var lätt parfymerad. Att vara ute på avdelningen var inte ett möjligt alternativ så allt fick bäras in till mig.
Jag krävde att få lämna stället efter ett dygn, men ingen läkare ansåg att mitt krav var ens värt att diskutera. Jag behövde ju kollas och det var ju en förmån att få möjligheten att snabba på utredningen. De stackars lakejer som kom med information om uteblivna läkare fick det allt svårare, även om jag försökte hejda mig och invänta de skyldiga.
Morgonen efter på ronden läste jag lusen av de ansvariga läkarna.
Ingen av läkarna, klinikchef och underläkare, visste vad doftöverkänslighet innebär för den som blir sjuk. Ingen hade tänkt på att det kanske fanns en allvarlig anledning till att jag ville åka hem så fort, och att jag faktiskt blev sjuk av att vara där. Ingen av dom två kommer nog att göra om misstaget igen!!!!
Det är också tveksamt om klinikchefen kommer att dofta så gott av rakvatten efter detta.
Vår överenskommelse blev att efter detta ska allt göras polikliniskt och dom får bara lägga in mig om jag behöver intensivvård.
Övrig personal såg tilll att den minst parfymerade tog hand om mig. De ville gärna ha ett exemplar av vår informationsskrift i sin metodpärm och var ganska generade för att dom faktiskt inte hört talas om doftöverkänslighet.
Kommentera