God Morgon, mitt herrskap, här kommer lussebrud, hon kommer till Er med stor ära!
Att få sitta i morgonrock vid tv-soffan med kaffe, lussekatt och några pepparkakor och hoppas, ja hoppas, att luciafirandet från tv ska vara en bra föreställning, är underbart. Allra helst älskar jag när små eller lite mindre skolbarn sjunger och gör lite julspel.
Jag är inte så vidare förtjust i skönsång, så som det ofta blir från sångklasser runt omkring Stockholm, nej, fram för det allra mest naturliga av barnaskaror.
Tänker på när mina barn var lucior, tärnor och stjärngosse både hemma och i skolan och det eviga huruvida lusselinnena räckte på längden detta år och allt tvättande och strykande av desamma samt stryka det röda bandet. Binda lingonkrans runt luciakronan och att inte ha glömt att köpa batterier till tärnljusen. Hur underbart det var att få närvara vid dessa tillfällen. Det är en ynnerst, en gåva, som jag håller så hårt i mitt minne.
Det allra bästa av lussefirande är ju när några av mina barnbarn kommer och lussar för mig och maken. Jag har fått vara med om detta några gånger och då är det svårt att hålla tårarna borta och ungarna undrar varför mormor är gråter?
Hade jag kunnat så hade jag besökt dem i skolan och i förskolan denna dag, men detta är mig ej förunnat pga min sjukdom.
Kommentera