Mina härliga tripp-trapp-trull-barnbarn, Ludvig, Felix o Wictor hälsade på igår på midsommardagen. De busade som barn gör mest och en och annan sång till mormor sjöngs. Vi fikade en stund, gungade och sprang omkring i trädgården och hörde tuppen Frans gala. – Han gjorde det igen! ropade Wictor häpen.
De tittade lite på filmen om Lady och Lufsen och ville sedan absolut att jag skulle följa med upp till Spökhuset. Detta är toaletten som är inredd med spöken av allehanda sort. Ett lite större spöke hänger i taket och man kan sätta igång det så det låter och skräms då lite härligt och rasslar med händerna i taket! Huhhh!Wictor vill att jag släcker lampan så han kan se att spöket lyser, men dörren måste vara öppen lite grand. – Skall vi stänga av spöket nu, frågar jag och Wictor nickar instämmande. Hoppas bara att han inte får mardrömmar. Jag har läst att barn gärna vill ha lite skrämsel och lite kittligt och det blev nog lagom när mormor var närvarande.
Sedan är de hungriga igen, kvällsmat, och önskemålet är stekta ägg, ljummen O’boy och kanske en smörgås. – Vad goa ägg du har mormor, säger både Ludvig och Felix i korus. Jag visar dem gås- och ankäggen men dessa vill de inte att jag skall steka. – Jag vill bara ha vanligt ägg, säger Ludvig, 6 år. De äter med sådan njutning i blicken att detta endast går att se i nuet, alltså inga kort i världen kan få fram detta. Kram och hej då och sedan far de iväg.
Härliga inre bilder när jag senare lägger mig och tänker på vilka fantastiska barn och barnbarn jag har.
Tänk vad livet kan vara underbart fastän jag får lägga mig ensam och undra hur det skall gå för maken, som fick en akut hjärtattack den 18:e dennes på sin arbetsplats. Ilfart ner till Sahlgrenska och göra en s.k. ballongsprängning. Detta har gått bra och men sedan upptäcktes en blodpropp i hjärtat vid ultraljudet. Livet hänger på en skör tråd och vi vet aldrig när den brister. Jag är så tacksam för att finnas till och önskar att maken snart skall få komma hem till mig igen.
Kommentera