Jag har inte skrivit här på min sida på länge och trodde att jag inte skulle orka med detta mer men nu så kommer jag igång så smått. Jag bearbetar dagligen vad som hände med maken och det tar tid och skall väl så göra också. Vi hade ju planerat ha det stora sommarkalaset här i vår trädgård i månadsskiftet juni-juli men av förståeliga skäl gick inte detta.
Så det var längesedan som vi alla i vår familj träffades och igår var vi hos vår äldsta dotter med familj. Vi var åtta vuxna och åtta barnbarn och vi satt alla vid samma bord! Det var så trevligt att äntligen kunna ses och prata med varandra efter att maken fick sin hjärtinfarkt före midsommar. Tyvärr saknades vår andra dotter med familj men de var i allas våra tankar. Husets små hundar gläfste och var så glada och lade sig ner för att vila efter att ha hälsat på alla. Det åts med god aptit av alla de goda smörgåsarna och äpplepajerna med vaniljsås hade en strykande åtgång.
Att se de små barnbarnen leka med allehanda saker och komma och be om att läsa en bok mitt i allt, det är livet! Att tala om vad de skall göra på sin fritid; två går i simundervisning och en skulle börja i gymnastiken förutom att det sparkas fotboll och snart börjar väl innebandyn. Jag frågade de äldre barnbarnen hur de känner inför början av ett nytt skolår och vi pratade om lärares okunskap om att inte använda olika infallsvinklar i ett ämne så att alla skall kunna ta till sig ämnet eller räknetalen. Det hjälper ju inte om läraren säger att ”detta har jag ju talat om så många gånger” om eleven ändå inte förstår. Det är ju inte så att alla elever som inte förstår tar till orda och säger ”jag förstår inte hur du menar?” Många, många sitter där tysta och låter lektion efter lektion gå till spillo. Det känns som om alla barnbarnen är trygga i sig själva och mår gott numera.
Att få kramas och se varandra i ögonen är så härligt och det var ingen som doftade från något som mamma/svärmor/mormor/farmor blev sjuk av. Lev livet och lev det nu!
Kommentera