Jag har fått ta del av många människors dagliga liv med vår sjukdom Sensorisk Hyperreaktivitet (SHR), doft-och kemikalieöverkänslighet i vardagstal. Deras stora bekymmer är att de inte kan arbeta på grund av att dofter och kemikalier finns i alla slags arbetsmiljöer men detta tycks inte vara något bekymmer för Försäkringskassan.
Min undran är, hur skall en läkare skriva i journalen för att en försäkringsläkare skall godta att personen i fråga inte kan arbeta tillsammans med doftande arbetskamrater, i doftande arbetsmiljöer och observera ta sig till denna arbetsplats??? När man inte ens kan gå in på Försäkringskassan utan att träffa på parfymerad personal! Likadana doftmoln lägger sig ju också på landets vårdinrättningar.
Det finns ännu ingen s k kod för vår sjukdom. När skall en sådan dylik kod tas fram? Hur långt bort i tiden måste vi då vänta? Kod eller inte, men den tycks vara väldigt viktig för utan den finns väl inte sjukdomen, eller?
Det finns skyltar med hund/rök-förbud men när kommer en doftfri-skylt att finnas tillsammans med dessa?
”Rätten till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension bör enligt förarbetena förbehållas de fall där sjukdom eller ett därmed jämställt medicinskt tillstånd sätter ned den försäkrades arbetsförmåga och den nedsatta arbetsförmågan har konsekvenser för förmågan att försörja sig genom ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete”.
eva | 13-mar-09 at 1:11 e m | Permalink
Vill bara tala om att jag hade ingen läkare som trodde på mig, doftövaerkänslighet det fanns inte.Försäkringskassan fick väll sätta mig i ett rum och kasta ut lite blommor o människor.Det gjorde nu inte försäkringskassan, de tog ur mig ur försäkringssystemet och satte mig på 0.I sju år hade jag ingen inkomst.Det var först när jag kom i kontakt med Eva Millqvist som min läkare ansåg sig vara tvungen att ge mig en remiss till lungmedecin.Där jag fick göra testet.Där hjälpte mig den läkaren där, så jag fick sjukpension.Men försäkringskassan hade kunnat vägrat och ge mig någon ersättning.Så jag hade tur.Och då har jag jobbat i 23 år.
En stor hälsning.
Eva.