Doftfri

Att få sova, är det för mycket begärt?
Jag har ju kämpat mig igenom hela dagen.
För att orka med allting som är mig kärt,
behövs det sömn och timmen redan sen är slagen.

Räkna får? Nej, jag kan inte koncentrera mig,
För tankarna far runt i karusell.
Hur ditt blev datt och varför, varför, varför?
Ångest, glädje, skratt, rop och gnäll.

Jag är så trött, det snurrar i mitt huvud.
Tänk om man hjärnan kunde stänga av.
En knapp att trycka på snett bakom örat,
för att glömma alla måsten, alla krav.

Så jag vrider mig som masken på en krok,
medan klockan hamrar fram var seg minut.
Till slut så ger jag upp, tar fram en bok,
och väntar på att natten snart tar slut.

Lånat från en kvinna på nätet som har satt mina tankar i ord.

Vågen 23 september – 22 oktober

Utmärkande för personer födda i detta tecken är deras känsla för rättvisa och harmoni. De har stort behov av kommunikation och är mycket utåtriktade. Oftast intar de medlande, diplomatiska och sociala positioner då de eftersträvar balans, inte bara för sig själva utan också för alla andra. De avskyr all osämja och gräl.
En våg är intelligent och klartänkt, men att snabbt ta ställning är inte vågens starka sida, då han/hon tenderar att noggrant väga både för och emot. Det viktiga för vågen är att ställningstagandet blir rätt.Vågar har jämna temperament och är ofta charmerande och öppenhjärtiga människor. De är livsnjutare och gillar skönhet, avkoppling, mat, dryck och sällskapsliv. Ibland kan livsnjutandet dock övergå i ren lättja. De behöver ofta bli motiverade för att få någonting gjort.
Grattis på födelsedagen alla mina vänner som har födelsedag i Vågens tecken!

Behovet av gemenskap är grundläggande mänskligt!

Tänk så många människor, som inte har någon partner eller nära vän, och lever isolerade i sina hem. De har inte möjlighet att gå på kurser, äta på restaurang, göra ett teaterbesök, biobesök, bjuda in grannen för att träffa någon, och detta  ”bara” för att man har en doft- och kemikalieöverkänslighet. Att skapa en relation under dessa premisser är svårt, ja, nästan omöjligt. Hur många människor tänker på det?
Ibland känns det som om ingen lyssnar på en eller över huvud taget ser en. Andra gånger känns det som om ingen förstår, även om de försöker lyssna. På avstånd berättar man om och om igen, att jag har ingen pollenallergi utan det är doft- och kemikalieöverkänslighet, dvs jag blir sjuk av hur du doftar. Då drar sig de flesta tillbaka och säger, – nej jag har ingen parfym på mig idag! Nej, inte idag kanske, men allt det du använder till vardags; tvätt- och sköljmedel, din deodorant, schampot och styling-produkterna doftar parfym eller från andra kemiskt-doftande produkter. Dessa produkter försvinner inte på en dag utan sitter kvar i kläder, hår och på kroppen och det tar lång tid att bli helt doftfri.

Hur klarar de doft- och kemikalieöverkänsliga sina kontakter med försäkringskassan/arbetsförmedlingen då personal oftast doftar väldigt mycket? Hur gör man som sjuk och måste uppsöka denna personal för att överhuvudtaget få hjälp till fortsatt sjukskrivning/aktivitetsersättning/handlingsplan till arbete osv? Vilka transportmedel tror ni att de klarar av? Vart skall de doft- och kemikalieöverkänsliga ta vägen i vårt samhälle?
Vill någon mejla mig angående dessa spörsmål, vore jag glad!

Tillgängligheten på försäljningsställen är mycket viktig för mig och alla andra doftöverkänsliga. Drygt 500 000 av befolkningen (6,3%) är överkänslig mot dofter i olika former, som parfymerade tvålar, schampon, krämer och mycket annat. Parfymerade produkter (även blom- och fruktextrakter) exponeras i för stor omfattning på apotek/i butiker och doft- och kemikalieöverkänsliga utestängs alltför mycket. Ett sätt att komma runt detta är att parfymerade/doftande produkter säljs i en egen del av apoteket/butiken, där man själv kan välja om man vill gå in eller inte.
Vi välkomnar de apotek/butiker som kommer att profilera sig som försäljare av doftfria produkter. Detta kommer att uppskattas enormt, vill jag lova!

Lyssna på Margareta Berggren, Söderhamn, som medverkade i Sveriges Radio och Ring P1 och låt gå till 32:46.
Programledaren läste upp ett inskickat mejl om att vi får skylla oss själva för att vi inte använder enkla och billiga hjälpmedel? Att vi trivs i vår offerroll??? Vi efterfrågar verkligen hjälpmedel för att kunna vistas bland andra människor och leva som andra i samhället.
Jag anser att programledaren har en alltför nedlåtande attityd och låter inte ALLA prata till punkt. Dessutom tycker jag att Ring P1-programmet är till för oss lyssnare och att inget annat program skall få lov att ta den tid som är till för oss! Var program har sin tid.