Aegroto, dum anima est, spes esse dicitur
”Så länge det finns liv, sägs det finnas hopp för den sjuke” men man undrar verkligen i dessa dagars debatt angående försäkringskassan – arbetsförmedlingen och främst regeringen och socialförsäkringsministern.
Jag fick kämpa under många år för att kunna erhålla ett arbete, som jag skulle kunna klara av i mitt hem (erhöll en friggebod som arbetshandikapphjälpmedel från länsarbetsnämnden för detta ändamål ) men när arbetsförmedlingen inte såg möjligheter där, kontrade försäkringskassan att ”visst hade jag arbetsförmåga”. Men arbetsförmågan måste ställas i relation till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. Kan man enbart klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad utsträckning, kan det inte vara rimligt att bedöma arbetsförmågan i förhållande till detta arbete med mindre att man faktiskt erbjuds det arbetet.
Min kamp mot dessa två instanser/myndigheter önskar jag ingen i vårt välfärdssverige. Tänk på alla som inte har ordet i sin mun eller i sin penna, hur klarar de att stå emot???
Inte någon borde få känna sådan ångest som många gör varje dag angående att slussas ut från försäkringskassan fastän man är sjuk till arbetsförmedlingen. Inte blir man mindre sjuk för att man måste öppna en annan dörr???
”För arbetshandikappade är det alltid lågkonjunktur på arbetsmarknaden”
gamlan | 10-Dec-09 at 5:11 e m | Permalink
Du har så rätt. Finns det inte jobb till våra ungdomar, som jag ser som allra viktigast. Sen till alla friska. Hur i hela fridens namns ska det då finnas jobb till de sjuka som har nog av att bara vara. Varför knäcka i stället för att stötta?