Doftfri

Jag vill så gärna lämna ett bidrag som en vän skrev om hur positiv vardagen kan kännas ibland. Jag har fått tillåtelse att ha texten här på min hemsida.

Så här skriver hon:

” Vill berätta något positivt. Jag känner mig så glad idag. Vi har bytt försäkringsbolag och det skulle komma hem en man som skulle inspektera. Han ringde till mig och bestämde tid till nästkommande förmiddag. På morgonen kommer jag på att jag glömt säga till om doftfrihet. Så jag ringer honom, och då säger han att han har ingenting på sig. Han använder inte det. Och det stämde, han luktade ingenting. Fantastiskt roligt med doftfria personer.”

Sedan fortsätter hon att berätta en annan sak från vardagen:

”Idag har jag pratat med en väninna som bor långt bort, så vi träffas kanske bara en gång om året, ibland 2 år emellan. Vi kom att prata om dofter och hon sa att när vi ska träffas, så tvättar hon alla kläder i Neutral ca 2 mån innan vi träffas och använder inga andra parfymerade produkter heller. Resultatet har blivit att hon numer aldrig använder parfym. Varje gång hon tittat på flaskan och tänkt ta, så tänker hon på mig och så låter hon bli. Trots att vi bor så långt från varandra!
Men hon har också blivit medveten om hur onyttigt det är att använda parfymer.
Hon tycker inte att det luktar så mycket på hennes arbetsplats längre, inte så som det gjorde förr. Hon pratade med sina arbetskamrater om det härom dagen, och då sa de att de slutat använda parfymer. Och de jobbar på en bank!!!

Det har kanske blivit lite mer medvetenhet om parfymer hos många olika personer, eftersom de stöter på det oftare nu än vad det var förr.
Jag känner mig i alla fall glad över att det går på det hållet. Lite hopp om framtiden.
Vårt arbete med att informera ger resultat, även om vi inte tror det. Det kanske inte syns precis där vi informerat, utan det kanske är på en helt annan plats som det gav resultat.
Det gäller bara att fortsätta vårt arbete. Och se det positiva!
Och jag är så lycklig över att få ha henne till min vän!

Min väninna sa att när hon fick veta att jag hade problem med parfymer, så såg hon det aldrig som en uppoffring att låta bli dofter, utan bara som en självklarhet.
Man blir så glad när man får höra sånt.
Jag har aldrig behövt påminna dem om det, när vi ska träffas.
Ofta känner vi oss i vägen och som ett stort problem, på de flesta platser vi är på och måste be om att de ska ta hänsyn.
Det är ju såna människor som vi ska leta upp i vår bekantskap. Det är de som är de riktiga vännerna. De finns någonstans även om det är sällan vi träffas.

Vad är det som gör att en del ställer upp 100% och andra blir det så jobbigt för?
Vad jag kan förstå är att människor som är osjälviska och bryr sig om andra, visar empati, är självuppoffrande, blir det en självklarhet för, och de egoistiska och självupptagna personerna klarar inte av att göra nåt för nån annan.
Men det är så mycket trevligare att umgås med de självuppoffrande personerna, även om de är få.
Jag försöker tänka på det när jag känner mig ensam, och inte träffat människor på länge, att fylla livet med egoister, har man inget för.”

När jag läste allt detta som vännen skrev, så kände jag också en sådan lyckokänsla och den deppighet som jag nu upplever efter alla år av kamp för oss doft- och kemikalieöverkänsliga, det gjorde att även jag tänkte tanken att det finns hopp ändå.

Hope for the Future!