Doftfri

Nu sitter jag här och kan inget annat, på gårdsplanen går en dieselmotor för fullt då en renhållningsbil är här för sitt årliga jobb. Varför måste en dieselmotor hålla på att gå hela tiden? Inga dörrar i huset får öppnas på ett bra tag men jag känner nu att dieselångor tar sig in genom springor i dörrar och fönster på vårt gamla hus.

Tidigare i dag hamnade jag i bakhåll, så kan jag säga, då två traktorer också de med dieselavgaser, kom med travar av inpackat hö på den enda väg jag kan gå. Jag mår inget vidare i kroppen sedan detta möte; huvudvärk, hostat en hel del, tror ju att nu är lungorna på väg upp, irritation i näsa och ögon samt att jag blir så ledsen och trött för jag trodde att livet på landet var lite mer än alla dessa maskiner, vilka jag aldrig tidigare i mitt friska liv skänkte en tanke åt.

All denna vedrök från villapannor och allt vad där är som finns, som går att eldas i. Det eldas i tid och otid och det ryker alltid från något hushåll. Vidare saknas kunskap på hur man eldar också.  Det är ju inte allena torr björkved som eldas utan mycket som borde kastas i soporna och kostar för sophämtning, detta går också denna väg genom skorsten och det är inte något vidare bra och hälsosamt som kommer ut i luften precis.

Får väl glädja mig åt att jag har hörsel och kan njuta fåglarnas sång som har börjat nu och synen att få se dessa härliga små och stora krabater. Det är många olika sorters fåglar som kommer dagligdags. Jag började tidigt att mata en liten rådjurshona, som kom hit och sökte bland fågelmaten i december och som fortsatte att komma men har nu med sig ytterligare två bockar, vars horn växer så det syns för varje dag. Alla får äpplen, morötter, potatis, lite knäckebröd och russin. Två små ekorrar sitter och mumsar tidigt om morgonen vid hasselbusken och mina katter sitter vid fönstret och längtar ut just då.

Allt detta är härligt men jag saknar den mänskliga kontakten med andra människor, förutom min käre make som är pensionär och är hemma, vilket glädjer mig. Vart tog alla gamla vänner vägen? De kanske inte var vänner innerst inne till mig och tog till flykten när sjukdomen drabbade mig och min familj och vi var tvungna att fly tätorten.

Åh, vad jag hatar denna osynliga och osympatiska sjukdom som förstör så mycket för mig och min inre krets av nära och kära. Det är ju inte endast jag själv som blir ledsen, ensam och som ibland känner mig övergiven utan maken, barn och barnbarn, syskon med familjer … vi kan ju inte träffas på ett normalt sätt. Har ni tänkt på vad mycket duschande det blir för att hålla sig ifrån allt doftande som smittar av sig på kläder, hud och hår så fort man vistas utanför sin borg, villa-lägenhet? All denna planering inför ett möte kan förgöra mer än göra gott många gånger och då drar man sig, för vem vill orsaka andra mer lidande än vad jag själv står ut med?

”En tegelsten i lungorna”, så säger Maria Åberg när hon blir intervjuad i Rapport (dra fram till  9:23, där börjar inslaget). Röken från vedeldningen innehåller många gånger fler farliga partiklar än från förbränningsröken från tunga industrier.

Många kämpar dagligdags för att denna vedelning ska minska men får svårligen gehör från varken miljö & hälsoskydd i kommunen, Länsstyrelsen samt Miljödomstolen. Det verkar som om sanitär olägenhet inte gäller för den som blir utsatt för denna rök och att man inte har full rätt till sitt egna hem. Det står klart och tydligt att den som eldar ska se till att röken inte stör andra, men på något sätt kommer man inte längre hur man än dokumenterar exempelvis grannars eldning, när de eldar med vilka bränslen som helst och när som helst. Ingen kontrollerar att eldningen sker på ett sätt som inte stör grannar. Hur ska man då kunna komma vidare? Måste jag, som blir utsatt av grannars eldning, flytta bort? Jag fick göra så men man kan ju aldrig vara garanterad fri på nästa boplats.

Det pågår en uppmaning på Facebook för en utställning i Barcelona i Spanien angående bilder på människor, som har sjukdomen MCS, och som är fotograferade med andningsmask. Utställningen pågår från den 15 februari till den 15 maj. Detta är en utställning som är i sin linda och som kan färdas över hela världen och göra så många mellanlandningar som möjligt och samla in mer och mer bilder.
Jag och många med mig deltar med bild på oss och våra masker.

Vill du kika på oss, klicka då på denna länk Facebook-Barcelona (om du inte kommer in direkt, klicka på den blåa bilden av Facebook) så kan du se många vackra ansikten med olika sorters andningsmasker på.

Jag har ju skrivit och lagt in bilder här sedan tidigare men tänkte nu att foga samman alla, som jag hittills har fått kännedom om. Känner du till någon annan mask som du vill att fler ska få kännedom om, mejla då till mig på: ingvor@doftfri.se

Nanopartiklar orsakar hjärt- och kärlsjukdomar och de kan förstöra lungorna på samma sätt som asbest. Det vet forskarna men lagstiftningen ligger efter och i dag säljs nanoprodukter som ingen vet effekten av. Ingen lagstiftning hindrar att ett företag gör en nanopartikel av en ofarlig kemikalie och säljer den i en produkt. Detta trots att en nanopartikel av till exempel kol får helt andra egenskaper än kol normalt har. Ofta blir ämnet giftigare

Silvernanopartiklar tar effektivt död på bakterier och andra mikroorganismer. Därför innehåller allt fler produkter silvernanopartiklar. Det finns strumpor som inte luktar fotsvett, kompresser som steriliserar sår och dammsugare som renar luften från bakterier. Men ingen vet hur alla dessa silvernanopartiklar kommer att påverka omgivningen.
På butikshyllorna finns bland annat bilvax, solskyddsfaktorer, smink och hudvårdsprodukter som innehåller olika nanopartiklar. Det finns också fönster som är täckta med nanopartiklar för att stå emot smuts bättre.

Jag har skrivit om detta i ett tidigare skede men då tycktes ingen reagera närmvärt. Kanske det är dags att vakna nu!

Kvällens program i  Uppdrag Granskning på Sveriges Television handlar om allt detta.

Det är ett kunskapsprogram på Sveriges Radio P1, som tar avstamp i gamla knep, oftast uppfinningar som kvinnor kommit på och burit i många generationer. Det handlar om smarta lösningar på praktiska problem i vardagen, men också om lust att skapa av det man redan har.

Tvättmedel, diskmedel, fönsterputs, superborttagning och propplösare. Rengöringsmedlen i ett hushåll är många. Men vad vet vi om kemikalierna som finns i dem? Hur påverkar rengöringsmedlen oss?
Från programmet den 7 februari visar ”Underbara Clara” att bakpulver, ättika och salt räcker långt för att bekämpa fläckar och silverbesticken badar sig rena. Grönare städning med så få kemikalier som möjligt.

Klicka på de olika länkarna på programmets hemsida och lyssna även på Carl-Gustaf Bornehag, professor i Folkhälsovetenskap om rengöringsmedel.

När man pratar om rengöring med såpa så är det inget alternativ för mig, då såpan numera är doftsatt med parfym. Varför kan jag undra? Varför dög inte såpan som den var och har varit i långa, långa tider, men 1994 tyckte man tydligen att ”nu ska här doftsättas för så här kan ju såpan inte lukta/dofta”. Något jag djupt beklagar! Känner någon överhuvudtaget till om det finns såpa att köpa som inte är doftsatt, så hör av er till mig!