”Det är lycka att tycka om det vardagliga”
Inte riktigt vår idag heller! Ett kraftigt snöväder drog in över skogslandet igår eftermiddag och kväll och det var kallgrader under natten så det blev skarsnö och då, då skulle det vara lättare att ta sig genom rätt så eländiga skogsvägar i alla fall.
Idag tog jag med mig lita attiraljer i min ryggsäck, såsom vattenflaskan, flera paket av näsdukar och mitt sittunderlag, för eventuellt kunna slappna av djupt inne i den djupa skogen eller hitta en solig skogsglänta. Så blev det, jag fann det ljuvligt att gå (med mina gå-stavar förstås) och visste också vad jag hade min motorsågsgranne. Han var nämligen i närheten av vår tomt och sågade ner små klena björkar, så jag behövde inte känna oro för om han skulle uppenbara sig på den skogsväg som jag hade planerat att ta idag.
– Det behöver inte vara varmt för att solen skiner, hörde jag häromdagen skådespelaren Cecilia Frode, en av sommar-pratarna i P1, säga i min mp3-spelare när jag lyssnade, men det var verkligen varmt inne i skogen idag. Jag hörde ljudet av flyttfåglar, tranor, men såg inga och undrade om eller när jag skulle få syn på ”vårt” tran-par. Vi har nu i flera år fått ynnesten att få besök över vår gård av ett tran-par,som cirklar över några gånger, för att sedan vända om till sin häckningsplats några hundratals meter (fågelvägen) från oss, invid kanten av myren. Såg de i höstas tillsammans med sina två ungar invid kanten av den äng som finns i närheten av den skogsväg jag gick idag.!!! Yeh!
Jag kände mig varm och törstig och tänkte bara ta upp vattenflaskan och dricka men hörde ett porlande lite längre bort och fortsatte dit. Vilken lycka och vad vackert! Nu kom mitt sittunderlag väl till pass och jag satte mig ner och njöt av bilden och ljudet och tänkte – vilken lycklig själ jag måste vara som kan få vara med om detta än en gång. Så känner jag varje vår, t ex när jag ser den första tussilagon, ser ”vårt” tran-par, ser första ”vippstjärten”(sädesärlan), höra porlandet från bäckar osv. Att jag än en gång får uppleva vårens ankomst! Vilken ynnest är inte det?!
Såg rävspår, nej det måste väl vara hund, nej, och tänkte att sådan lycka kan jag väl ändå inte få chans till att få syn på – jo, nu tror nog någon att jag fabulerar, men detta är dagens sanning. Medan jag satt där helt tyst och i vindens riktning mot mig såg jag räven dricka lite längre nerströms bäcken och hade jag haft kameran med mig, så hade jag haft beviset. Tänkte senare, jag har ju mobiltelefonen! Varför, varför, varför? Denna bild försvinner inte från näthinnan så det kanske ändå inte hade blivit den bästa av rävbilder ändå. Det finns ändå gott om bilder på räv men jag har fått se just denna och det blev min bild!
Väl hemma bubblade jag nästan över när jag berättade om min promenad för maken, som satt och njöt i solskenet i våra nyutsatta trädgårdsmöbler. Grannen hade inte tagit någon paus under tiden utan motorsågen hade gått nästan hela tiden, sa maken, och vinden gick från oss så några dieselavgaser fick vi inte heller, så det så!
Nu medan jag skriver detta, ropar maken på mig att skynda till sovrumsfönstret … och där, där cirkulerade ”vårt” tran-par …nu har jag återhämtat mig och gjort en tur ut på gårdsplanen också och hälsat dem välkommen tillbaka!
Livet kan vara så helt uuuuuuuunderbart!
Kommentera