Är det en rättighet att alltid få välja, även när vi vet att någon plågas av vårt val? Oavsett hur vi ser på rätten att få välja, vare sig det gäller parfymerat eller oparfymerat, har vi bara exakt två möjligheter; blunda och fortsätta som vanligt eller bestämma oss för att förändra.
Vi behöver fråga oss vad det betyder att det finns en hel industri som ber om dina och andra människors pengar och att den använder omskrivningar av verkligheten för att få människor att fortsätta konsumera och att få vara ”FRÄSCH”. Vad innebär det att vara ”fräsch”?
Fräsch tycks man endast vara om man använder parfymerade produkter, enligt reklamen, och alltför många går på denna reklam. Jag har läst så många bloggar från unga, vackra kvinnor och i deras värld ingår det per automatik att vara fräsch = använda parfymerade produkter för sig själva och för sina barn. Även männen har numera anammat denna ”fräschhet” och är en kassako för parfym- och kemikalieindustrin. De har aldrig tänkt tanken att i dessa parfymerade produkter ingår det en massa farliga kemikalier, som i sin förlängning skadar människor, djur och natur. Många tror att ren tvätt = parfymerat tvätt- och sköljmedel! Helt vansinnigt. Jag tror aldrig de fått chansen att verkligen få lukta på ren tvätt, dvs tvättad med parfymfritt tvättmedel och om man tål (pollen), att den får torka utomhus i vinden.
Kanske att någon reaktion från parfymer kommer senare i livet, men vadå??? Inte kan man väl tänka så hela tiden, nej det går kanske inte, men om man tar del av all information som ges nästan dagligdags, att parfymer helt enkelt är kemikalier som förstör våra kroppar, då borde man göra ett val och försöka avstå. Vet du sedan att dina medmänniskor blir sjuka och att vi blir allt fler i världen som måste avstå gemenskapen med andra människor på grund av allehanda parfymdofter, kan valet bli svårt då?
maud | 14-jun-11 at 9:35 f m | Permalink
De som doftar väljer även åt alla som ska andas in, det är tvång.
Såg Anna Skippers ”Du är vad du äter”. I en och samma reklampaus såg jag minst 5 olika gift-reklamer (parfym-trädgårdsprodukt), sen gav jag upp att räkna.
Fick då tanken….Hur länge dröjer det innan vi ser programmet ”Du är vad du andas”?
Undrar vad personalen på sopstationen tänkt de gånger jag kommit med ”Farligt avfall” och de fått sortera städ-och hygienprodukter?
En bra produkt säljer sig själv, har kort innehållsdeklaration som man förstår och behöver inte säljas ut 5-10 gånger per kväll.
Lånar lite av Linda Bengtzing -Hur svårt kan de va?
Ingvor | 14-jun-11 at 3:32 e m | Permalink
Bra kommentar, Maud, skall ta upp detta med tvång lite senare i sommar.
Birgitta | 18-jun-11 at 4:36 e m | Permalink
Valfrihet är det få av oss doftöverkänsliga som har. Oavsett var vi bor, på landet eller i stan, är det andra som hindrar oss att leva ett normalt liv. Parfym tycks ha blivit den moderna människans drog. Det MÅSTE dofta. När man möter hantverkare i skitiga arbetskläder, starkt doftande av rakvatten och annan parfym, då börjar man undra.
Jag har precis som Maud, reagerat över all reklam om kemiska produkter för allehanda användning. Värst och dummast är väl reklam om någon spray eller doftblock som får bostaden att lukta fräscht. Fräscht?! Pyttsan. Man lägger en kemisk parfymdoft ovanpå skitlukten.
Det är inte heller enbart genom andningen människan får i sig gifter. Även om andningen är det största problemet för oss doftöverkänsliga. Det som smetas in på kroppen går in genom huden.
Beträffande alla kemikalier vi numera får i oss, var det en kvinna som sa; ”Människan är inte längre biologiskt nedbrytbar.” Nej, så hur ska vi begravas framöver? Blir vi liggande på någon sorts li de parade som avskräckande exempel för kommande, förhoppningsvis mer förnuftiga generationer?
Ingvor | 18-jun-11 at 8:22 e m | Permalink
Hej Birgitta, tack för att du också vill kommentera mitt inlägg om valmöjlighet.
Apropå ”inte längre biologiskt nedbrytbar” så kanske det blir så att vi blir ”annat miljöfarligt avfall som skall lämnas till destruktion”?