En TRÖTTSAM dag

Ibland kommer missmodet smygande. Bara livet vore på ett annat sätt! Livet känns trist och tomt. Allting står stilla, ingenting händer… Dag läggs till dag utan att någonting särskilt sker. Är detta allt, tänker jag ibland, är inte livet mer än så? Det är sommar men vad har jag för glädje av den? Sitter och ibland ligger jag här i min ”borg” och längtar bort. Det får man väl göra, eller? Försvinner jag om inte andra ser mig?
Inte ska jag väl klaga, det finns de som har det värre, det vet jag men ibland så hjälper det liksom inte mig ändå, denna vetskap. Jag vill inte klaga, men ändå gör jag det; jag som i grunden är en positiv människa. Vad har det tagit åt mig? Dessa negativa tankar urholkar mig och sänker sin skugga över dagen. Du är vad du tänker, läste jag någonstans nyligen, aha, då är jag en skit och en nolla. Men en nolla kan vara värdefull, särskilt om den står i slutet av ett tal?

Vad jag vill? Vill vara frisk! Vill ha lite mer pengar! Jag vill bli överraskad eller överraska,  positiv överraskning förstås, och själv kunna åstadkomma något utan att behöva be om hjälp. Jag flöt liksom ut och började leta på internet efter något till tröst och fann denna dikt av Alf Henrikson:

Monolog för envar

Hade jag fått vad jag aldrig fick
så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte
och hade jag skött vad jag aldrig skötte
och hade jag känt vad jag aldrig kände
hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går
så hade jag stått där jag inte står.

Gjorde något positivt efter detta, jag beställde Våra fjärilar, dagfjärilar i Norden! Nu längtar jag efter att kunna se vad alla mina fjärilar har för namn och vad de tycker bäst om att vara och finna nektar och i vilken del av Norden de är mest förekommande.

Hopp om livet

Livslusten kom tillbaka, i alla fall något!
Känner mig som en aktiekurva! Först så går det upp, så går det upp, så går det ner, så går det ner i källar’n och sedan börjar det om igen!