Doftfri

Att passa in i samhället – på arbetsplatser när man är överkänslig mot kemikalier såsom parfymer och parfymerade  produkter och mögel mm är näst intill omöjligt fastän man själv berättar hur och vad arbetsgivare och arbetskamrater kan göra. Det behöver inte alls bli ett så stort problem för den sjuke, om alla inblandade hjälps åt men finns inte viljan från arbetskamrater och arbetsgivare går det absolut inte.  Att kämpa mot Arbetsförmedling och Försäkringskassan för att erhålla arbetsanpassning gör att man inte ens orkar i längden och då hamnar man många gånger i Fas 3, vad nu denna fas kan göra för att hjälpa en överkänslig person. Man blir ju inte mindre överkänslig inom denna kategori.

Anita Grundström skrev en insändare till Värmlands Folkblad och dess insändarsida för Fas 3. Läs mer på insändarsidan. Myndigheterna bollar oss sjuka mellan sig och ingen tycks vilja ta ansvar. Jo, man skickas till Fas 3 och vad nu denna fas kan göra för att förbättra eller rent av göra så att människor som är sjuka kan arbeta utan att bli än mer sjuk. Det är så frustrerande och man känner sig totalt negligerad och bortgjord; ingen vill eller förstår vilken skada de gör. Jag kämpade också väldigt länge för att erhålla ett arbete för att sedan helt falla ur systemet. Jag fick sitta  i min friggebod och skriva namn på stämpelkort, som inte ens skulle användas!!! Förnedrande! Långt senare blev jag sjukpensionerad. Fy bubblan, vad undanskuffad man känner sig!

I våra hem finns tusentals olika kemikalier. Barnens rum är bland de värst drabbade. Det finns sätt att skydda sig. Se filmen och skicka den vidare till alla du bryr dig om.

Många tror ju att om man använder exempelvis doftande produkter vid rengöring så blir det fräscht, ett ord som jag inte tycker om. Det är ju kemikalier i allt som doftsätts numera. Nej, vi måste alla tänka om och vara försiktiga med vad vi köper och använder.

Man skulle kunna tro att på landsbygden är luften ren och klar. Det kan jag inte alltid hålla med om, då jag har bevis för hur taket till min hammock, inköpt i år, är så svart av luftföroreningar och då endast efter tre (3 ) månader. Vi hade en bil som stod parkerad här i ett (1 år) och fy, vad den såg ut innan den tvättades och såldes. Flygplanen släpper ut en hel del men varifrån kommer allt annat? Senast för några dagar sedan fick jag snabbt gå in för luften kändes full av någon slags oljelukt eller vad det nu var som luktade starkt? Hur illa är det då inte med luftföroreningar i städerna? I den stad jag bodde som barn, var trafiken mycket frekvent alldeles utanför husknuten men det var ingen vuxen som egentligen reagerade på detta. Min kropp reagerade med att jag fick försvagat immunförsvar med bland annat flera halsinfektioner varje år.

En ny rapport från Europeiska miljöbyrån visar att man på många håll i Europa fortfarande har problem med höga utomhuskoncentrationer av partiklar och marknära ozon. Partiklar kan vara hälsoskadliga eftersom de tränger in i känsliga delar av luftvägarna.

Pressmeddelandet från EU

Det verkar bli en vana att bli intervjuad om min sjukdom och hur jag klarar av min vardag. Det är inga lätta frågor att svara på, och man vet inte alltid om det som jag säger når fram precis så som jag önskat. Numera blir det alltid telefonintervjuer, då jag inte kan träffas personligen och då jag inte är säker på att hur jag klarar utomhusluften just denna dag. Jag ber alltid  att få läsa artikeln och eventuellt göra ändringar, som kännas mer korrekta. Därför vill jag att ni andra, som också blir intervjuade, skall begära att få läsa artikeln innan den publiceras.

Min make har fått många lovord denna vecka av människor som läst artikeln och som tycker att jag har beskrivit honom som en klippa i livet. Känns skönt att han får lite ”kredit” för det arbete han utför runt mig. Är det detta som kallas anhörigstöd?

Intervju-med-Ingvor-i-Alingsås-Kuriren-25-september-2012.pdf
(ps. jag har tagit bort den arrangerade bilden men lämnat texten kvar).