Doftfri

Medvetenhet om betydelsen av inomhusmiljön för god hälsa är fortfarande inte bra. Kunskapen är begränsad när det gäller eventuella samband mellan exponeringar (t ex kemiska, fysikaliska eller mikrobiologiska faktorer) i inomhusmiljön och upplevda hälsobesvär.

Skolor har många gånger undermålig ventilation och detta kan vara ett av mina första problem med min hälsa. Ventilationen var avstängd från fredag eftermiddag till måndag morgon och jag blev alltid sämre om måndagar och tisdagar. Många gånger kunde jag inte vara kvar i skolan utan fick gå hem och lägga mig med en kraftig huvudvärk och ont i leder (liknande influensa).

På min nästa arbetsplats fortsatte problemen med torra slemhinnor, daglig huvudvärk, ont i leder och hostattacker. Arbetsplatsen var förlagd i ett s k industrihotell, där det fanns flertalet olika inriktningar av arbeten såsom screentryckeri (innehåller starka, hälsovådliga lösningsmedel), bilverkstad (oljor, bensin-diesel, kemikalier mm) och daglig cigarettrök i trapphuset. Ventilationen var undermålig med tanke på vad som bedrevs här. Tidigare var där en snickerifabrik och ventilationen hade inte förändrats efter denna tid. Jag fick in alla möjliga lukter till  mitt kontor och kände att jag inte fick gehör för mina hälsoproblem. Till slut kollapsade jag på en trappavsats och fick hjälp till att komma hem och därefter följde en lång, lång tid av sjukskrivning, arbetsplatsprövningar, sjukskrivning igen och en kamp mellan arbetsförmedling, försäkringskassan, överklagan till Länsrätten (numera Förvaltningsrätten) och till Kammarrätten. Under denna tid blev jag djupt deprimerad och det har tagit lång tid att komma upp till ytan igen. Efter mången kamp erhöll jag sjukpension, vilket var en lättnad men en känsla av att inte tillhöra samhället längre. Ett utanförskap utan dess like!

Läs gärna på detta Faktablad om Byggnadsrelaterad ohälsa.

Idag har tv-programmet Fråga doktorn (spela fram till 09:05) med ett reportage angående dofter/lukter och medverkar gör Linus Andersson, Umeå Universitet, som har disputerat på detta ämne ”Sjuk av lukter: Empiriska fynd och ett teoretiskt ramverk för kemisk intolerans” och Gunilla Näsström från Umeå, som ingått i forskningsgruppen doftöverkänsliga. Jag kan inte tycka att hon var något vidare representativ för oss doftöverkänsliga/kemisk intoleranta då hon både kan vistas i klassrum och åka buss. Hennes medverkan kändes lite otydlig med andra ord. Linus pratade om att ett piller kanske kan komma så småningom men jag saknar nog mer att man inte tog upp vad man kan använda för doftfria produkter, vilket hade varit på plats, och vilket levnadssätt som man borde införa i alla fall så att barnen inte ska behöva ha så svårt i barndaghem och i skolan. Frisk luft utan s k fräschörer!
– Jag skulle säga att det är ett allvarligt folkhälsoproblem. Inte minst i arbetslivet är det ett problem eftersom kemisk intolerans kan ge koncentrationssvårigheter och göra det svårt att arbeta, säger Linus Andersson. Kemisk intolerans är en slags oförmåga att vänja sig vid starka lukter. Som exempel nämner Linus Andersson att kliva in i en kompis lägenhet som luktar starkt eller annorlunda.
– Den som inte är överkänslig vänjer sig snabbt och tänker inte på lukten. Men för den som är kemiskt intolerant försvinner inte lukten utan ökar snarare i styrka. Det är inte bara en självupplevd effekt utan går att observera i nervsystemet.

Det känns verkligen skönt att höra Linus tala om kemisk intolerans men jag tycker att inslaget borde varit mycket längre.

Det är ju ledsamt att journalister tar så lätt på denna sjukdom. För att inte tala om hur lätt doktor Gunilla Hasselgren i Fråga doktorn tar på ”obehaget”! Det är ett helvete att ha denna sjukdom och hamna utanför familj, vänner och samhället i övrigt!