Anneli Söderlund

Fick detta svar från Lars Ingemarson, webbansvarig, när jag påtalat detta:
Naturligtvis vore det bra om allt fanns på Startsidan: doftpolicy, informationspolicy, telefonpolicy, nyheter, aktuella händelser inom respektive förvaltning m m.
Men det finns ett problem: om allt skulle läggas upp på startsidan skulle man inte se skogen för alla träd och sidan skulle bli så oerhört svulstig att nuvarande layout åker all världens väg.

Så tyvärr kan jag inte tillmötesgå din begäran, hur angeläget det än är att lyfta fram doftpolicyn.

Jag svarade då på vad jag läser längst ner på policyn:
Jag reagerar på att doftpolicyn är placerad så långt in på hemsidan, då den egentligen inte endast är till för personalen/personalpolitik utan till för ALLA -> “Ingen som vistas i, arbetar i eller besöker kommunens lokaler ska drabbas av symtom på grund av starka dofter.”

Jag har läst på er hemsida om doftsättning av offentliga miljöer.

Det här är en mardröm för ca 6 % av sveriges befolkning, för så många är vi som lider av HSR/MCS, eller som det till vardags kallas, doft och kemikalieöverkänslighet (multipel cemical sensitivity). Gruppen växer hela tiden och sjukdomen har på senare tid även börjat angripa tonåringar och barn. Av alla “vanliga” medborgare är det så många som 30 % som känner obehag av dofter men som inte för den skull blir sjuka.

För många av oss är det omöjligt, hur gärna vi än vill, att gå in i miljöer där det finns doftande ljus, växter, doftblock, eller annat som är doftsatt.
Det spelar ingen roll om det är naturliga oljor, eller dofter som är framställda utan de doftämnen som är kända att framkalla allergier, som doftar. Det är kemikalierna i sig själva som gör oss sjuka.

Sjukdomen är dessutom väldigt inkonsekvent, den ger inte samma symptom hos alla, utan vi reagerar olika och på olika saker. Vi reagerar både med astmatiska symptom, andningsuppehåll, migrän, näsblod, minnesluckor, dyslexi, dyspraxi och via mag-tarm-systemet beroende på hur vi fått i oss kemikalien. Det här är endast en bråkdel av de symptom som kan uppstå.

Många av oss är fullkomligt oförmögna att klara ett arbete och lever isolerade från samhället. Alla är hårt beroende av våra närstående för att överhuvudtaget överleva. Att göra saker som andra tar som givna, gå på bibliotek, bio och andra offentliga nöjesställen är något som är nästan omöjligt för oss. För en del är det lika omöjligt att vistas i en större folksamling som det är för en jordnötsallergiker att äta jordnötter.

Livlinan för många av oss är kolfiltermasker av varierande sort och klass. Detta för att undgå att bli sjuka av doften från andra personers hygienprodukter som tvätt och sköljmedel, deodoranter, hårsprayer, parfymer etc. De flesta av oss reagerar kraftigt vid exponering för vissa tvättekniska produkter.

Det finns redan idag inomhuscentra och byggnader som vi inte kan gå in i utan mask. Att det då riskerar att bli fler sådana ställen är för oss en mardröm. Det innebär ännu större isolering och ytterligare en begränsning i vår vardag. Känslan förlamar och tar hoppet om en normal vardag från oss.

Det finns i dagsläget inga mediciner eller behandlingar som hjälper. Forskning har inte funnits mer än kanske de senaste 10-15 åren. Hos många står hoppet till att den engelska forskningen kring blockering av smärtreceptorer kan innebära en lindring.

Mer information om ämnet hittar du på: http://www.astmaoallergiforbundet.se/Page.aspx?catid=73&pageid=419
Professor Eva Millqvist har forskat: http://www.tilia.se/
Nätverket för doftöverkänsliga: http://www.doftoverkanslig.se/
En privat hemsida: http://www.doftfri.se/om-ingvor/

Vi är en växande grupp som blir större för varje dag som går, tyvärr syns vi inte av förklarliga skäl och vår energi går åt till att bara överleva.
Naturligtvis finns vi också på Facebook under samma namn som Eva Millqvist forskningsrapport “In the air - Be aware

http://politiken.dk/tjek/sundh​edogmotion/forbrugerkemi/ECE13​48689/guide-skjulte-parfumer-k​an-give-allergi/