Doftfri

Tyvärr är det inte helt lätt att vara parfymfri, eftersom de flesta hygienprodukter är parfymerade.

Här är en liten hjälp på vägen vad man kan tänka på:

• Om det inte står OPARFYMERAT på förpackningen innehåller produkten parfym. Läs på innehållsförteckningen så att produkten inte heller innehåller ”naturliga doftämnen” eller liknande.
• Oparfymerade produkter finns på tex apoteket och i vanliga affärer.
• Det räcker inte att duscha parfymfritt en gång, eftersom lukten från parfymerat schampo, tvål, hudkräm etc sitter kvar länge. Duscha gärna i parfymfritt några dagar innan.
• Välj oparfymerad deodorant.
• Parfymerat tvätt- och sköljmedel är gjort för att sitta kvar LÄNGE och går i stort sett inte att tvätta bort ur kläderna.
• Nästan alla tvättmedelsmärken har en parfymfri variant. OBS! även Vias oparfymerade tvättmedel luktar parfym.
• Vill man tvätta parfymfritt men har tidigare tvättat med parfymerat tvättmedel i maskinen kan man hälla ättika i tvättmedelsfacket och köra maskinen tom en gång. Sedan kan man tvätta med det parfymfria tvättmedlet. OBS! Kontrollera först att det inte finns gamla tvättmedelsrester kvar i maskinen. Ta ut tvättmedelsfacket och rengör.
• Tänk på att tvålen på toaletter troligtvis är parfymerad. Att ha en reseförpackning med oparfymerad tvål i väskan är inte så dumt.
• Undvik helst hårspray/stylingprodukter och smink eftersom de kan innehålla doftämnen utan att det framgår på förpackningen.
• Om man vistas i en miljö med mycket dofter i luften tar kläder och hår åt sig dessa dofter.
• Att ta i parfymerade saker, tex schampoförpackningar i affären, kan resultera i att man får parfym på händerna som är mycket svårt att tvätta bort.
• Använd oparfymerade produkter vid städning. Parfymfritt diskmedel räcker långt. Här kan man även använda tex ättika och bikarbonat.
• Undvik citrusfrukter.

Aegroto, dum anima est, spes esse dicitur

“Så länge det finns liv, sägs det finnas hopp för den sjuke” men man undrar verkligen i dessa dagars debatt angående försäkringskassan - arbetsförmedlingen och främst regeringen och socialförsäkringsministern.

Jag fick kämpa under många år för att kunna erhålla ett arbete, som jag skulle kunna klara av i mitt hem (erhöll en friggebod som arbetshandikapphjälpmedel från  länsarbetsnämnden för detta ändamål ) men när arbetsförmedlingen inte såg möjligheter där, kontrade försäkringskassan att “visst hade jag arbetsförmåga”. Men arbetsförmågan måste ställas i relation till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. Kan man enbart klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad utsträckning, kan det inte vara rimligt att bedöma arbetsförmågan i förhållande till detta arbete med mindre att man faktiskt erbjuds det arbetet.
Min kamp mot dessa två instanser/myndigheter önskar jag ingen i vårt välfärdssverige. Tänk på alla som inte har ordet i sin mun eller i sin penna, hur klarar de att stå emot???
Inte någon borde få känna sådan ångest som många gör varje dag angående att slussas ut från försäkringskassan fastän man är sjuk till arbetsförmedlingen. Inte blir man mindre sjuk för att man måste öppna en annan dörr???

“För arbetshandikappade är det alltid lågkonjunktur på arbetsmarknaden”

I veckan som gick hölls ett seminarium i riksdagens andrakammarsal om inomhusmiljöns betydelse för vår hälsa. Jan Lindholm, riksdagledamot för miljöpartiet, tog detta lovvärda initiativ och bjöd in forskare, riksdagsledamöter, representanter från Socialstyrelsen, Miljökontor och drabbade för en gemensam eftermiddag med belysning på problematiken.

Några av punkterna på programmet: Dorr G. Dearborn, professor i USA, höll en övergripande föreläsning om hälsoeffekter vid exponering av mögel i inomhusmiljön samt små barns sårbarhet i dessa miljöer. Professor Aino Nevalainen, Institutet för Hälsa och Välfärd i Kuopio, Finland visade på sambandet mellan specifika mögelsorter och t ex luftrörsbesvär, ögonbesvär, inflammationer etc. Johanna Löf, ombudsman för inomhusmiljö på Astma och Allergiförbundet gav oss en översikt på problemen med fuktskadade hus i Sverige men passade också på att plädera för vikten av att inrätta en ny myndighet med ett övergripande ansvar för dessa frågor. Elvy Berneholt, från Nätverket för Doft- och kemikalieöverkänsliga, berättade också sin historia från kommunens växel i Söderhamn. Då var det så tyst i den vackra andrakammarsalen så att man kunde ha hört om en knappnål fallit i golvet.

Efter seminariet i riksdagen om sjuka hus intervjuades Elvy av radions P1. Klicka på länken Dagens Eko 16:45 dra fram och börja lyssna vid 11.37.

Att överklaga från miljö- och byggnadsnämnd - länsstyrelsen - miljödomstol är en lång kamp för att få rätt att kunna vistas på sin egna tomt när det gäller eldning.

Eldning får bara ske med torr och ren ved eller motsvarande bränsle, men hur många bryr sig om detta? Det verkar vara en mycket svår kamp vi har mot all denna vedeldning. Det har ju blivit så inne och mysigt med braskaminer men ingen tycks tänka på hur grannar reagerar mot all denna rök. Läs gärna mitt inlägg från 28 augusti, “Vedeldning en fara för hälsa och miljö”.
Läs gärna mer om detta utslag på nwt.se, men vi vet inte om detta räcker då beslutet kan överklagas hos Miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Vi är många som kämpar mot denna hälsofara men handlingstiderna är långa hos myndigheterna.

Vill även delge er denna länk till nättidningen nwt.se om hur farligt det är att elda fel i braskamin.

EU erkänner i de grundläggande rättigheterna “rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende”.

Personer med funktionshinder och kroniska sjukdomar utgör nu mer än 15 % av EU:s befolkning.
Europeiska unionen erkänner att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt den mångfald frågor som rör personer med funktionshinder. Det huvudsakliga målet bör (varför inte SKA?) vara att funktionshindrade ska få möjlighet att fylla rollen som ansvarstagande medborgare och få samma enskilda valmöjligheter och kontroll över sina liv som personer utan funktionshinder. Åtgärderna bör (varför inte SKA?) styras av nödvändigheten att skapa tillträde och tillhörighet. Tillgången till långtidsvård och stödtjänster är viktiga prioriteter.

Andra faktorer man måste tänka på är behovet av att lätta den tunga börda sjukdomen innebär, minimera sjukdomens sociala och ekonomiska konsekvenser och upptäcka fall av bristande jämställdhet på hälsoområdet. Centrala mål på det här området är att minska den sociala utslagningen, riva hinder och barriärer, underlätta rörligheten och utnyttja informationsteknikens möjligheter.

Vad bra! Men vad innebär det i praktiken? Någon som vet? Ordet “bör“är så vagt och innehållslöst men ordet “Ska“, då är det detta som gäller och inget annat. Har jag fattat fel?
Ord är bara ord, handling är dess bevis.