Doftfri

Välj giftfritt när du handlar!

Jag har ju tjatat om alla varor som doftar/luktar av allehanda kemikalier och ibland så finns de där för att tillverkaren vill ha vissa egenskaper på varan. När du är ute och ska handla t ex en soffa, barnkläder, träningskläder, smycken, tvätt- och sköljmedel och tandkräm, ja precis vad du önskar, så finns där kemikalier i produkten och du vet inte säkert vad för slags kemikalier som ingår. Du vet inte heller hur farlig den kan vara för dig och din familj, för miljön och innehållsförteckningen är så pytteliten att du inte ens kan läsa, och så vill säkert fabrikanterna också ha det, skulle jag tro. Det är företagen som är ansvariga att produkten inte är skadlig för människan eller miljön och det är myndigheterna som är till för att kontrollera att företagen sköter sin uppgift.

Men hur ofta har vi inte fått hem saker, som vi i början är rätt nöjda med, men så känns där en konstig doft/lukt och vi mår inte så värst bra. Vad kan min pryl/sak innehålla som gör att jag mår så här dåligt? Då måste du kunna fråga om detta, men allra helst vill vi ju inte ens ha hem dessa varor i vårt hem, eller hur? Miljöförvaltningen i Göteborg har tagit fram ett formulär, som du kan ha hjälp av.

Vill du läsa mer om vad som finns att göra, klicka då på denna länk så ser du lite av varje av vad du kan göra.

Min goda vän Birgitta har formulerat hur det skulle vara om hon inte var allergisk eller hade Sensorisk HyperReaktivitet (SHR) och här är hennes berättelser.

 Som medlem  Astma- och Allergiförbundet, fick jag för några veckor sedan mejl med rubrik - Min önskans stad.
Där nämns en grupp som man kallar “allergidoldisar” och fortsätter “Allergidoldisar är de som lever med astma eller allergi utan omgivningens vetskap, de som mörkar och förringar sin sjukdom och de som inte identifierar sig som drabbade. Allergidoldisarna är en grupp som finns överallt men som inte syns.”Jag en allergidoldis, men inte av någon av de anledningar som omnämns. Jag varken mörkar eller förringar min sjukdom och nog identifierar jag mig som drabbad alltid. Men syns gör jag inte.Hur hänger då detta ihop? Jo, jag har sjukdomen SHR (doftöverkänslighet) och sjukdomen i sig gör det svårt att vistas i samhället och av den anledningen blir man en doldis. Den som har någon matallergi, kan utan problem gå på teater, bio eller konsert. De kan yrkesarbeta och leva ett relativt normalt liv ute i samhället. Det den sjuke dock måste göra är att hålla sig borta från den mat som orsakar allergi. Den som har astma kan i många fall också vistas ute i samhället. En inhalator som hjälpmedel när astman sätter till kan avhjälpa och inte minst är inhalatorn ett tydligt och synligt bevis på att personen ifråga har någon sjukdom. Matallergi och astma är visserligen jobbiga och allvarliga sjukdomar som jag definitivt inte vill bagatellisera, men de är ett mindre hinder när det gäller att delta i samhället medan SHR är ett stort hinder.För oss med SHR finns ingen inhalator att få hjälp av. Andningsmask använder många och den är till hjälp för en del, men inte alla. Att gå ut i samhället med mask på blir naturligtvis ett tydligt och synligt bevis på sjukdom, men eftersom okunskapen om SHR är så stor, finns risken för missförstånd och många kan tro att man bara har “bacillskräck”.

Ett tydligt bevis på okunskap om SHR fick jag i lördags. TV-programmet Go’kväll handlade bl a om parfym. Frisören Patrik Lernberger talade om trender gällande parfym och doftljus. Avslutningsvis frågade programledaren Ebba von Sydow vad man gör om man har vänner som är allergiska. Svaret från Patrik kom blixtsnabbt; “Dom byter man ut”! Detta resulterade i en mängd kommentarer på Ebbas blogg. Någon skrev som svar på kritiken: “Finns verkligen doftallergiker? Jag har då aldrig träffat någon.” Nej, naturligtvis hade han/hon inte gjort det. Vi sitter oftast isolerade i våra egna hem, därför att ute i samhället finns allt för många dofter som gör oss sjuka.

Vad skulle jag då kunna göra om jag inte var allergisk eller hade SHR?’

• Jag skulle kunna se teaterföreställningar och gå på konsert. I en storstad som Göteborg är utbudet stort.

• Jag skulle kunna gå in i alla möjliga och omöjliga affärer utan att riskera att bli sjuk av olika dofter, inte minst så kallad  doftsättning som idag är så “inne”.

• Jag skulle kunna resa, ta in på hotell eller pensionat och njuta av några dagars skön avkoppling.

• Jag skulle kunna träffa släkt och vänner, utan att de behöver förbereda = doftsanera.

• Samma sak omvänt, mina vänner och släktingar skulle helt apropå kunna titta in för en fika, utan att riskera att göra mig sjuk därför att de oavsiktligt fått med sig någon doft.

• Jag skulle kunna gå på kalas där inte bara släkt eller vänner finns, utan även deras släkt och vänner, utan att riskera att bli sjuk.

• Ingen önskar väl att gå på begravning men dödsfall i släkt- eller vänkretsen är något som alla råkar ut för, förr eller senare. För mig innebär SHR att jag inte ens kan få lov att ta ett sista farväl av kära släktingar och vänner. Blommor och begravningsgästernas dofter, gör det helt omöjligt för mig.

• Jag skulle kunna köpa möbler, mattor, textilier och kläder utan att behöva ställa undan på vinden för avdoftning. I februari i år köpte jag två hurtsar sm skulle användas i vårt så kallade arbetsrum men först nu i veckoslutet 15-16 oktober kom de på plats. De har behövt stå på vinden i 7 månader avdoftning innan de kunde användas.

• Om jag inte hade SHR skulle min ekonomi ha varit avsevärt bättre, eftersom jag kunnat arbeta. Jag hade sluppit lägga ut pengar på inköp av masker, en luftrenare och en tvättmaskin. Masker som skydd för alla dofter i samhället (ibland måste man ju ut). Luftrenare för att i viss mån rena luften från parfym- och röklukt som tränger in från grannar. Tvättmaskin; därför att jag inte kan använda husets gemensamma som stinker av andra hyresgästers parfymerade tvätt- och sköljmedel.

Summa summarum, om jag inte hade SHR skulle jag kunna göra nästan allting.

Hälsningar
Birgitta Johannesson

Exponering för parfymer och andra doftämnen (kemikalier ingår), dvs kemikalier kan orsaka människor som lever med Multiple Chemical Sensitivity, MCS och Sensorisk HyperReaktivitet (SHR), kemiska skador och miljösjukdomar, giftigt encefalopati, såsom försvagande symptom som migrän, smärta, yrsel, minnesförlust, hjärnskador och försämring av tillståndet med varje reaktion. Syntetiska dofter som finns i parfymer (liksom parfymerade produkter som tvätt- och sköljmedel, deodoranter, krämer, sprayer hår, tvålar, etc) kan skapa en barriär mellan de med MCS och deras anhöriga. Tråkigt nog missar ofta många med MCS släktträffar, speciella evenemang och även enkla besök av familjen och vänner, vilket får dem att känna sig isolerade och ensamma.

Jag lever tillsammans med min man och vi har det mycket bra, men vi kan inte göra så mycket tillsammans utanför vårt boende som att träffa barn, släkt och vänner, aldrig gå på bio eller på konserter, ta en kopp kaffe på ett kafé eller boka bord på en restaurang; saker som andra människor tar helt för givet. Maken och jag skulle besöka Varbergs museum, som ligger på fästningen, men fick snabbt vända i dörren då där stank av parfym. När vi kan ha besök så måste detta planeras noggrant både från oss och från våra barn, släkt och vänner. Spontanbesöken är inte att tänka på, varken till oss eller om vi vill besöka någon! Planering, planering och åter planering och sedan kanske det inte går ändå. Då blir jag så ledsen, vill jag lova!

Bara för att jag ser okej ut på utsidan, betyder det inte att jag känner mig okej på insidan. Mitt livsutrymmer krymper och i förlängningen även min makes! Han har ju förstått vad som händer alla de gånger jag hamnat i doftmolnet och sedan blir sjuk men det är svårare att förklara eller övertyga andra då när jag mår någorlunda, för se “Du ser ju ut att må så bra”. Ord hjälper inte alltid till förklaring. Det är konstigt att ingen frågar min make hur han har det för det är ju så svårt för honom också att leva med denna sjukdom, som tar bort så mycket av livsandar ifrån en.

Besök osynliga funktionshinder i USA (IDA). Länken dit är denna: InvisibleDisabilities.org.

Det är svårt bryta en vana av att alltid känna att man är på språng från den fara eller det hot, som jag känner då dofter plötsligt kan dyka upp när jag inte anar dem och där de inte borde finnas. Jag börjar hosta och får svårt med andningen och blir svettig, yr och det känns som om jag skall ramla ner på stället. Det är alltid ett plus om jag vid dessa tillfällen har min make med mig som vet hur jag reagerar och som snabbt kommer till undsättning och för mig bort från doftandet.

Tror ju att jag ska kunna känna mig fri i min egen skog (vet ju att allemansrätten gäller!) när jag hör att det prasslar snett bakom mig, tror att det är fåren eller något annat djur och så är det en väldoftande bärletande människa, som anser att hon bara måste komma fram till mig och prata. Detta hände mig nu sist jag var ute för att plocka svamp. Det är ingen vind som tar bort parfymdoften utan allt stannar precis invid mig. - Oj, säger jag, nu måste jag skynda mig så att jag inte kommer hem för sent och så går jag på svajiga ben och är helt slut när jag kommer ut på vägkanten. Hostar och hostar och benen darrar. Fy vilken otrevlig upplevelse detta var!

Stress, som drabbar alla människor mer eller mindre, behövs för att du ska reagera vid hot eller fara. Du kan uppleva känslor av spänning, ängslan, oro, skräck och panik. Vanliga symptom är hjärtklappning, svettningar, klump i halsen, muntorrhet, spända muskler, illamående, yrsel och andnöd.  Detta stresshormon heter adrenalin.

Här kan du läsa om “10 snabba fakta om adrenalin”.

Maud Ström, en god vän från Nätverket för Doft- och Kemikalieöverkänsliga, har blivit intervjuad av Östran- lokaltidningen för bl a Kalmar. Hon har talets gåva, anser jag, vilket är bra för oss andra också för då hon kan förklara på ett sådan sätt att förhoppningsvis många läsare förstår vad sjukdomen får för konsekvenser för oss. En eloge till dig, Maud!

Det var nog redan i tonåren som Maud började att utveckla ett dolt funktionshinder. Hon har blivit mer och mer överkänslig för dofter och kemikalier, hon har det som kallas SHR/MCS. Att få förståelse för denna vår sjukdom kan vara mycket svårt, inte endast för oss själva utan även för våra familjer, släkt och vänner. Extra svårt tycker jag nog det är när det gäller barnen. Tänk så mycket som vi inte kan göra tillsammans med dem. Det är ju inte så att vi är sjuka en del av året, som många tycks tro, utan vi är Doftöverkänsliga HELA ÅRET!

Jag skrev ju om MCS America-tävlingen här tidigare, och det var ju Maud Ström som tog hem första priset! Bravo och grattis än en gång!