Om Ingvor

Jag som skriver på denna sida heter Ingvor och jag har bestämt mig för att berätta lite om mig och mitt funktionshinder, doft- och kemikalieöverkänslighet eller sensorisk hyperreaktivitet (SHR), numera vill jag nog även kalla sjukdomen Multiple Chemical Sensitivity (MCS), som man gör i övriga världen. Jag och min man bor sedan 1990 ute på landsbygden för att jag bättre ska kunna klara av vardagen. Tidigare bodde vi inne i samhället och trivdes mycket bra i vårt egenhändigt byggda hus. Men livet blev för svårt då allt fler började att elda i sina pannor och trafiken blev också så mycket intensivare och med det avgaser. Att då vistas utomhus blev alltför svårt för mig och jag låg sjuk nästan var eviga dag och kunde inte klara av att vara mamma och hustru.

Våra fyra barn med familjer bor runt omkring oss och längs västkusten. Barnbarnen, 13 stycken, den äldste 26 år och den allra yngste föddes i september 2016. Jag är mormor till 10 och farmor till 3 och 2 barnbarnsbarn. Barnbarnen är livets efterrätt, som det heter, och jag längtar så efter dem. Det är lite svårare att träffa dem spontant då de går i förskola/skola och då får med sig lukter/dofter av parfymer hem i kläder och hår. Det har tyvärr inte blivit lättare med åren att träffas då ungdomar gärna vill använda allehanda doftande produkter precis som sina jämnåriga. Önskar att kunskap snart ska nå fram till dem också.
Jag har lite djur omkring mig, dött och tidigare i år dog den svarta dvärgkockinhönan Greta och så har vi tuppen Oscar och hans hönor, som får gå i den andra hönshagen. Vi tar ut var flock för sig (utanför stängslet) varje dag för att låta dem picka gräs och annat som de gillar men de får passas noga så att inte någon hök plötsligt dyker upp från ingenstans, vilket har hänt ett par gånger tidigare om åren. Vi köpte två dvärgwyandotter, Snövit och Sotis i juni så nu kan alla hönsen gå tillsammans. Som ni nog förstår så är inte hönsfåglarna desamma hela tiden utan fler kommer till och en del dör hastigt.
Men, säger kanske någon då, tål du dessa djur? Javisst, när jag inte behöver göra rent för dem i hönshuset utan endast kan hjälpa till med det vardagliga, rent dricksvatten och mat och att vakta fåglarna då de vistas utanför voljärerna. Nu är det endast två får kvar, födda 2004, och har tillgång till sin alldeles egna hage med både äng och skog.

 

Hans o hans tre hönor- Nu vilar alla i frid.

Hans o hans tre hönor- Nu vilar alla i frid.

Jag kan ju inte säga att jag är besvärsfri här ute på landet, för det förekommer även här avgaser från traktorer, motorgräsklippare, motorsågar, mopeder, motorcyklar och grill-os samt att en del har lust att ”lunta” under våren samt naturen i sig; såsom doftande blommor, blommande buskar och träd. Skorstensröken är också besvärlig så jag måste vara på min vakt innan jag går ut till mina djur. För min säkerhet får jag alltid ha min andningsmask med kolfilter med mig för att snabbt ta den på mig. Men det blir alltid ett luftmotstånd och det känns tungt att andas i den. Klarar inte av så mycket arbete precis med den utan det gäller att bara vara. Senare om åren har jag också fått problem om hösten; allra värst är när ormbunkar, bräken och stensöta vissnar ner. Jag får en sådan kraftig hosta och värk i kroppen, ögonen rinner och jag får en väldigt stark huvudvärk/ögonvärk och brännande känsla i näsan och ibland även näsblod.

Du är välkommen att kontakta mig på e-postadressen ingvor@doftfri.se.