Om Ingvor

Jag som skriver på denna sida heter Ingvor och jag har bestämt mig för att berätta lite om mig och mitt funktionshinder, doft- och kemikalieöverkänslighet eller sensorisk hyperreaktivitet (SHR), numera vill jag nog även kalla sjukdomen Multiple Chemical Sensitivity (MCS), som man gör i övriga världen. Jag och min man bor sedan 1990 ute på landsbygden för att jag bättre ska kunna klara av vardagen. Tidigare bodde vi inne i samhället och trivdes mycket bra i vårt egenhändigt byggda hus. Men livet blev för svårt då allt fler började att elda i sina pannor och trafiken blev också så mycket intensivare och med det avgaser. Att då vistas utomhus blev alltför svårt för mig och jag låg sjuk nästan var eviga dag och kunde inte klara av att vara mamma och hustru.

Våra fyra barn med familjer bor runt omkring oss och längs västkusten. Barnbarnen, 13 stycken, den äldste 27 år och den allra yngste föddes i september 2016. Jag är mormor till 10 och farmor till 3 och 3 barnbarnsbarn.Ett fjärde barnbarnsbarn väntas i september. Barnbarnen är livets efterrätt, som det heter, och jag längtar så efter dem. Det är lite svårare att träffa dem spontant då de går i förskola/skola och då får med sig lukter/dofter av parfymer hem i kläder och hår. Det har tyvärr inte blivit lättare med åren att träffas då ungdomar gärna vill använda allehanda doftande produkter precis som sina jämnåriga. Önskar att kunskap snart ska nå fram till dem också.
Jag har lite djur omkring mig, många har fallit för åldern som vår äldsta höna Barbara, som blev 17 år. Hon dog i februari, knall och fall. Hon har fått en grav bredvid hunden Rufus och katten Laban. Alla har var sin gravsten på tomten. Som ni nog förstår så är inte hönsfåglarna desamma hela tiden utan fler kommer till och en del dör hastigt. För tillfället har vi en tupp och fyra hönor.
Men, säger kanske någon då, tål du dessa djur? Javisst, när jag inte behöver göra rent för dem i hönshuset utan endast kan hjälpa till med det vardagliga, rent dricksvatten och mat och att vakta fåglarna då de vistas utanför voljärerna.
Vi har två får kvar, tackorna Meja och Minou, som föddes 2004. Minou fastnade med det ena hornet och har väl fått panik och ryckt loss. När vi upptäckte detta så hängde hornet och vi tog kontakt med veterinären och fick rådet att smeta in med en tjärsalva så att flugor inte skulle kunna lägga ägg där. Vi klarade henne och nu mår hon så bra. I år skall vi inte ta något hö på den stora hagen utan fåren får tillgång till denna och skogen. Lite godis i form av knäckebröd blir det också, förstås!
 

Hans o hans tre hönor- Nu vilar alla i frid.

Hans o hans tre hönor- Nu vilar alla i frid.

Jag kan ju inte säga att jag är besvärsfri här ute på landet, för det förekommer även här avgaser från traktorer, motorgräsklippare, motorsågar, mopeder, motorcyklar och grill-os samt att en del har lust att ”lunta” under våren samt naturen i sig; såsom doftande blommor, blommande buskar och träd. Skorstensröken är också besvärlig så jag måste vara på min vakt innan jag går ut till mina djur. För min säkerhet får jag alltid ha min andningsmask med kolfilter med mig för att snabbt ta den på mig. Men det blir alltid ett luftmotstånd och det känns tungt att andas i den. Klarar inte av så mycket arbete precis med den utan det gäller att bara vara. Senare om åren har jag också fått problem om hösten; allra värst är när ormbunkar, bräken och stensöta vissnar ner. Jag får en sådan kraftig hosta och värk i kroppen, ögonen rinner och jag får en väldigt stark huvudvärk/ögonvärk och brännande känsla i näsan och ibland även näsblod.

Du är välkommen att kontakta mig på e-postadressen ingvor@doftfri.se.